Rachel Weisz som Snövit
Rachel Wiesz förtjänar din uppmärksamhet.
Lill Babs
Lill-Babs, en riktigt frästant! Hon är min nyfunna idol. Hon står upp för sig själv och sin familj, har en underbart mörk och raspig röst, och är sig själv i alla lägen. Hon lever ensam och närmar sig 70 strecket. En modern kvinna, skulle jag säga.
Obalans
Allan, Ballan, obalans för fulla muggar! Jag duschade lite sent igår. Somnade med blött hår och vaknade som färdigstajlad pudelrockare imorse. Hade dessutom kvar lite mascararester under ögonen som fullbordade den färdiga looken. Jag kunde dock inte bestämma mig för om den röda, lysande pricken på näsan passade eller inte.
Dagen fortsatte i den oansvarige rockarens spår. Jag slog i huvudet på väg upp för trappen(minns inte ens var) och slängde toapappret utanför toasitsen(no kidding). Yeah!
Samlade kraft för att orka gå ner till affären för att köpa mjölk. Gjorde ett halvhjärtat försök för att strama upp pudelrockaren i en knut på huvudet, drog på mig stövlarna, grabbade en hunka och tänkte snabbt "ska jag täcka över rödlyset på näsan?". Nej. Och inte kissa först heller(varför var jag redan kissnödig igen?!). Jag knep ihop och gick de typ 50 metrarna ner för tomten till affären.
Det var mycket folk, trots tidig timme. För mycket folk. Jag tog omvägar i butiken för att undvika familiära ansikten. Letade i typ hundra år (3-5 min) efter kakao! Måste ju rimligtvis stå bland socker, mjöl, bakpulver och allt sånt? Men icke. Ica Bergshamra kör sin egen stil. Yeah, vi ställer kakaon vid kaffet! Fett eget.
Nästan framme vid kassan insåg jag hur trött jag var. När man är så trött som jag är idag måste man helt enkelt ha choklad, det finns ingen annan utväg, förstod jag. Slängde ner en Mjölkchoklad med hela rostade hasselnötter i korgen och kände mig rätt nöjd för ett tag.
Betalade i kassan och funderade över om tanten just nu reflekterade över min röda nos. Hon gjorde inga synliga tecken av varken nöje eller missnöje.
"78 kronor, tack".
Hunkan räckte.
Upp för backen med kassen igen. Tio meter utanför dörren kom kissnödigheten tillbaka. Den hade jag glömt! Snabbt in med mjölken i kylen och kakaon i hyllan, halvvägs upp för trappen. Halvvägs bara. För halvvägs kom jag på att det var ju mycket smartare att sätta på kaffet först, för kaffe måste jag ha en dag som denna, det skulle ju bli klart snabbare då. Jag skulle alltså få dricka det snarare.
Sprang ner för trappen igen, mätte upp vatten, måttade kaffepulver och vred om till 4-10 koppar (får snickar-Peter på besök om en stund, och jag själv kräver åtminstone två, tre koppar). Sen tillät jag mig själv att äntligen springa upp för trappen för att kissa! Denna gång prickade jag pappret ner i toasitsen, hole in one!
Borde jag ha varnat känsliga läsare för dessa kiss och toahistorier? ...Näää?
Ja, klockan har inte ens hunnit bli halv elva. Snickar-Peter kommer och jag bjuder honom på kaffe. Sen går han till sitt snickrande och jag hit till mitt skrivande. Har ätit upp halva chokladkakan och druckit en kopp kaffe, än så länge. Hör hur Peter sågar och donar på min övervåning. Han ska vara här hela dagen. Det ska jag med. Tycker alltid att det är rätt akward att ha snickare, installatörer, sotare och dylikt på besök när bara jag är hemma. Det är ju liksom inte jag som "beställt" dem. Jag bara finns här i huset och ska liksom bara vara nåt. Hålla koll? Jag vet inte vad.
Men den här Peter är faktiskt ovanligt lättsam, som tur är. Han tar emot kaffe och har ett barnsligt utseende med stora ögon och runda kinder. Fast så fort han springer ner för trappen för att hämta grejer i bilen, känns det som att jag måste gömma chokladen. Varför?
"Min bil går på diesel...inte flower power!"
När man surfar kvinnokropp
"Kvinnokroppen tillhör marknaden" hävadade barnmorskan Pia Höjeberg. Jag läste hennes artikel på SVD och tycker absolut att hon tar upp en viktig och bra synpunkt. Hon skriver om den nya flugan att kvinnor opererar underlivet och skär i sina blygdläppar till exempel. Intressant, angeläget och bra.
Efter trippen till SVDs hemsida hamnade jag hos någon bloggare som tyckte att man skulle ha erotisk konst på väggen. Det var viktigt att främja det sexuella och man skulle minsann inte skämmas för att erotik var trevligt. Hon själv gillade konstnären Milo Manara och visade några exempel på hans målningar. Kvinnorna hade smala midjor, välskapta bakdelar, runda bröst och långa ben. Ni kan ju googla om ni är intresserade av exempel.
Hon fick både positiva och negativa kommentarer på sitt inlägg. En mamma tyckte inte att det var särskilt passande att sätta upp dessa bilder på väggen av hänsyn till barn, speciellt döttrar, eftersom det sista hon ville var att hennes barn skulle få prestationskrav över sitt utseende. En Pellejöns svarade då såhär: "med undatag för en av bilderna så tycker jag faktiskt inte de passar in på barbie-stereotypen alls. Tycker faktiskt det ser ut som de flesta kvinnor jag har varit med, dvs normala, varken feta eller smala".
Sure, tänkte jag, han kanske har dragit vinstlott varje gång.
Jag blev klart lite trött på att titta på absolut perfektion, det pallar man ju inte hela dagarna. Låt mig se det vackra i det fula, normala eller annorlunda eller vad man nu ska kalla det som är kvinnokroppen i all dess mångfald, önskade jag. Och jag hittade dit! Jag vet inte hur, men jag fann en underbar sida med normala kvinnor som nyss fött barn och bidrar med bilder av deras normala, vackra kroppar. Dit kan man surfa in för sinnesfrid: THE SHAPE OF A MOTHER
