Pang! Uh, stön, stånk...

Jag hör fiktiva pistolskott i vänster öra. Kan man säga så? Jag skrev det visst i alla fall.
Min bror och hans bror spelar James Bond, och så gör även min mor. De skjuter varandra lite lätt, bara på skoj, i en fiktiv värld, med Golden guns. De gibbar lite bara. Ibland hörs ett stön och en dramatisk jingel; då är det oftast mamma som dör. Nu senast var det lillebror. Eller, egentligen var det Oddjob som dog. Och det är Natalia som dör oftast.

    "Aaa, tjena Frasse! Dö Frasse, döööö!" Axel låter ganska glad. "Asså, dööh!"

Hmm. Jag tror inte att de skulle tycka om att läsa det jag skriver, framförallt skulle inte mamma göra det. Jag tycker själv att det är jobbigt att skriva ned. Kanske inte så konstigt.
Pappa vill inte vara med och spela, och han ville inte göra lumpen heller.

Verklighetsflykt var det visst. Grabbarna gibbar mest hela natten.
Jag tror jag flyr med Aaliyah istället, åtminstone ikväll.

    "And If at first you don't succeed, you can dust it off and try again."

RSS 2.0