Solith

Jag förstår att man vill ha snygga kläder. Jag vill ha snygga kläder.
Jag förstår att man vill ha problemfri hy. Jag vill ha problemfri hy.
Jag förstår att man vill väga sin idealvikt. Det vill jag.

Fast, liksom, allra helst vill jag vara lycklig, och jag blir inte det av skönhet enbart. Eller, är det ens skönhet? Vem har sagt att det som är slätt, fast och färglatt alltid är vackert? Som min pojkvän en gång uttryckte det "man vill ju ha gropar och kullar, variation". För vad vore naturen utan sina berg och dalar? Vad vore vi utan det personliga, det som skiljer oss från andra, skiljer oss från idealet; det släta?

Det finns inget fel i att beundra det sköna. Det är ett av livets gåvor. Men det sköna finns i allt. I det fula, det runda, det raka, det platta, det kurviga, det muskulösa och det slappa.

Varje gång jag ser en människa som utstrålar självsäkerhet, glädje eller tillfredställelse så tänker jag "wow, vilken underbart vacker människa!". Och ibland när jag ser någon som ser ledsen ut, eller verkar olycklig, så tänker jag att också sorgen är vacker. För det är topparna och dalarna som gör våra liv till vad det är. Efter regn kommer solsken och efter olycka kommer lycka.

Din kropp är du. Det är inte du och din kropp. Var snäll mot dig själv, fan. Jag är så trött på att varje dag bli påmind, om inte av mig själv, så av någon annan, att människor är missnöjda med sig själva. Det finns alldeles för många flickor, tjejer, kvinnor, och pojkar som hela tiden strävar efter något "bättre", som inte är nöjda.

Du är idealet. Var dig själv. Du ÄR störst, bäst och vackrast.

Jag var ute på sommarstället på Svartlöga i helgen. Helt otroligt vackert. Och vad som är ännu bättre är att när häggen börjar vissna här på fastlandet, då kan man ge sig ut på Svartlöga för att få känna doften i åtminstone en vecka till. Svartlöga ligger nämligen ungefär 1-2 veckor efter i klimatet jämfört med fastlandet och Stockholm, så jag får alltså någon vecka mer på mig att ta vara på sommaren! Förövrigt gör jag mitt bästa för att göra just det; ta vara på sommaren. Jag rullar mig i gräset och stannar för att titta på insekterna när jag går längs vägen. Jag är ute så mycket jag kan och hinner. Jag försöker faktiskt göra allt ute. Läsa, äta mat, umgås. När jag vaknar för tidigt på en sovmorgon så tänker jag att jag borde gå ut, och fortsätta sova där. Ta vara på sommaren.

Man får akta sig så man inte tar vara lite väl mycket, visserligen. Som igår, då fick jag solsting. Men jag klagar inte, jag omfamnar illamående och febervärme, oh ja! En heldag i skärgården och på sjön är helt klart värt det!




Jag träffade Tord Yvel i Spiréan. Kolla in hans sköld!




Och jag har alltid sagt att man blir mer solbränd på Svartlöga. Eller också är det de grå,blå klipporna och det havsblåa ljusets förtjänst, som liksom snyggt komplementerar den bruna färgen. Jag vet inte.