Solith

Snusk och slusk. That's what it is. Jag måste resa härifrån och glömma den här löjligt ytliga världen. Kanske.

TACK MAMMA, tack Robyn för "Who's that girl",  tack Tove Jansson för Lilla My och hennes förmårrat grymma pondus, tack Frida Kahlo för din smärta och din styrka, tack Björk för att du är den du är, tack Aretha för din soul.
För vem vet vem jag hade varit utan er?
Typ nån fjantig brud med modeblogg.


Ibland måste även jag skriva av mig inför en större publik.
Men frukta inte, jag raderar nog så småningom.